Allt började med mammas kokbok från Kuggom folkhögskola 1944. Ur kokboken föll en rutig lapp med mammas handstil. Ett recept på lingonsylt – men med morot i.
Receptet var skrivet – och väl använt – under kriget och efter kriget, då det var brist på mycket. Men i skogen fanns lingon och i grönsakslandet fanns morötter. Och tillsammans blev det ett näringsrikt tillskott till många måltider.
Receptet gav mig något av en déjà vu upplevelse. Jag kom ihåg min barndoms soliga höstdagar i lingonskogen med mormor, mamma och pappa. Hur vi satt bland lingonriset och drack kaffe och åt limpsmörgås. Och mammas källare med lång rad av syltburkar.
Jag fick en insikt om att jag vill damma av lingonsyltens rykte. Lingonsylt är ingen krigstida nödmat. Lingonsylt passar med mycket annat än leverlåda! Lingonsylt är både näringsrikt och gott med olika sorters mat. Det ger sting åt vardagsmaten, men passar lika bra med efterrätten! Vilket jag fick bekräftat av en vän som testade min lingonsylt.
Hon skrev så här:
”Har just avslutat fredagens middag med en dessert som var Solis sylt på mascarponegrädde. Mycket passande sylt. Man vispar ihop 2 dl vispgrädde och 1 burk mascarponeost till ett tjockt fluff. Söta med 1 msk socker, 1 tsk vaniljsocker. Sätt i portionsskålar av fluffen och sedan SOLIS LINGONSYLT på = underbart gott”.
Så nu har jag utnämt mig själv till missionär för lingonsylt!
rosendalen.com 